Sven-Sune: Saftmannen eller "här är ditt liv Sven-Sune"

Sven-Sune var en helt vanlig grabb i 18 års åldern. Nja, nästan vanlig, förutom hans extrema begär efter hallonsaft och hans tendens att förvandlas till en varulv om han ser en fullmåne.
Men varulvsgrejen är en helt annan historia.

Aliens
En dag när Sven-Sune skulle gå till skolan så kom det ett UFO och skulle röva bort Stackars Sven-Sune. Rymdskeppet landade ett par meter framför Sven-Sune och då även på större delen av den stad dit Sven-Sune var på väg. Ingen snygg parkering med andra ord. Efter en väldigt pampning öppning av den giggantiska dörr som fanns längst fram på rymdskeppet, som förövrigt akompanjerades av en ganska pampig låt som tydligen hade för avsikt att få den som tittade på att känna sig liten på alla möjliga sett (bla. att man blev döv), kom det iallafall ut två rymdvarelser som såg väldigt konstiga men självsäkra ut. Dom hade cylinderformade kroppar som såg ut som kristall eller glas. Dom var till hälften fylda med.... en lättflytande röd vätska.... HALLONSAFT! Sven-Sunes ögon spärrades upp. Han drägglade. Rymdvarelsernas säkra utryck kom av sig. Mannen dom hade tänkt att fånga och tortera på alla möjliga roliga sätt sprang nu emot dom och skrek det konstiga ordet "HALLONSAFT!!!". Dom kanske skulle ha valt en annan planet. Nu kanske det är dags att nämna att Sven-Sunes balans inte är den mest utveckade grejen på Sven-Sune (den mest utvecklade grejen på Sven-Sune är hans vänstra öra som han hör mycket bra på). Sven-Sune föll. Sven-Sune föll hårt. Sven-Sune föll på den väldigt hårda landgången som tydligen var gjord i ett aldeles för hårt material för stackars Sven-Sunes huvud. Dom förväxta saftglasen tittade fånigt på Sven-Sune innan dom släpade in honom i rymdskeppet.

Saftskeppet
När Sven-Sune vaknade satt han i en liten bur i ett stort rum och hade ont i huvudet. Överallt så var det saftglas som gick omkring och skvalpade. Sven-Sune dreglade igen. Ett stort hallonsaftglas med två biffiga blåbärssaftglas bakom sig kom fram till Sven-Sune. Hallonsaftglaset hade något som såg ut som ett litet paraply i huvudet. Han pratade nåt konstigt språk som lät som om man gurglade sig. Sven-Sune blev tokig av all saft och gnagde sönder galleret. När Sven-Sune kom ut så blev han så förvånad att han lyckades att han inte ens försökte fly. Sen kom det tio glas med hallonsaft rusande och gurglandes mot Sven-Sune. Det var som en dröm. Fullkomligt överlycklig så dök Sven-Sune i ett av saftglasen. Total panik utbröt i skeppet. Två jättestora flädetsaftglas kom och slängde av Sven-Sune. Sven-Sune fick ont. Det stora skeppet stängde dörrarna och gjorde sig redo för att lyfta. Det lyfte, med Sven-Sune hängandes i nån konstig grej som troligtvis bara satt där för att den skulle se snygg ut. Det gjorde den inte. Den gick sönder. Nu fick Sven-sune ont igen. Nåja, tänkte Sven-Sune, nu går jag hem.

Massa cåppyrigtning av Sebastian Claesson -typ 98


Tillbaka