Vem är håkan?

***********************************

Namn: Håkan Larsson
Ålder: 32
Längd: 180 cm
Vikt: 83 kg
Jobb: Ekonom
Familj: Sambon Lena
Intressen: Värdepapper, Fotboll, träna på gymmet, gå ut med grabbarna

Dag 1.
10:e september 2001

***********************************

I dag har jag bestämt mig för att sluta röka. Jag mår dåligt av att röka och det är inte bra för min hälsa. Det är äckligt att röka. Jag vet att jag kan klara att sluta. Jag är stark! Jag kan fixa det!

Just nu när jag skriver dessa ord så har jag inte tagit en cigarett på 12 timmar. Jag är stolt över mig själv även om jag bitit sönder alla mina naglar och ätit godis konstant hela dagen. Jag känner ett fruktansvärt behov av nikotin men jag är possitiv ändå. Jag ska ta mig igenom detta. Jag ska inte börja röka igen.

Min sambo och mina arbetskamrater tycker att det är bra att jag ska fimpa nu efter 10 års rökande. Jag känner också att det är dags. Man vill ju knappast dö av lungcancer nu när jag och Lena (min sambo) har planerat att köpa ett hus och skaffa barn.

Dag 2.
11:e september 2001

***********************************

Jag sov dåligt i natt. Jag vakande hela tiden och kallsvettades. Abstinensbesvären satte igång ordentligt. Jag hade ett viktigt möte idag så jag bar den blåa slipsen som jag fick av min mor i julklapp förra året. På väg till jobbet stannade jag vid Pressbyrån för att handla cigaretter. Jag öppnade paketet och stoppade in en i munnen och exakt då kom jag på att jag har slutat röka. Jag gick in igen och bad att få lämna tillbaka paketet. Jag berättade för kassörskan att jag ångrat mig men hon ville inte ge tillbaka mina pengar. Jag kallade henne för jävla snålfitta och slängde cigarettpaketet på henne. Jag känner mig konstigt retlig på något sätt.

Mötet gick riktigt dåligt. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände mig rastlös. De övriga deltagarna på mötet irriterade sig på att jag satt och klickade med pennan, stampade i golvet och trummade på bordet hela tiden. På eftermiddagen började jag må illa. Funderar på att sjukskriva mig i morgon.

Jag och Lena hade ett jättebråk när jag kom hem. Det var den vanliga visan om att jag aldrig hjälper till i hemmet osv. Som jag nämnde så känner jag mig sur och lättretlig just nu. Typiskt att hon ska hålla på och tjafsa så just nu.

Detta är vad jag har konsumerat i dag: 4 dubbel Daim, 2 äpplen, 2 påsar tuggummi, 1 dagens lunch.

Dag 3.
12:e september 2001

***********************************

Jag har inte rökt på mer än två dygn! Två dygn! Jag har inte tagit ett enda bloss på mer än 48 timmar! Det är starkt gjort av mig men jag mår för jävligt. Jag är stirrig, jag mår illa, jag kallsvettas, jag är yr. Det är som en levande mardröm. Två dygn är en lång tid men hur länge kommer jag att orka hålla emot begäret?

Jag gick och köpte chokladcigaretter idag för att jag tänkte att det skulle stilla mitt begär men det hjälpte inte. Funderar på att köpa en sån där inhalator imorgon. Jag orkar inte länge till. Jag tror jag måste gå och kräkas nu. Sen ska jag försöka sova. Jag sov knapp någonting i natt heller. Jag känner mig helt utmattad. Funderar på att sjukskriva mig imorgon.

Jag vill inte få cancer, jag ska vara stark.

Dag 4.
13:e september 2001

***********************************

I dag sjukskrev jag mig från jobbet. Jag trodde jag mådde dåligt i går med det är ingenting emot vad jag gjorde i morse när jag vaknade. Jag stod inte ut längre. Jag var tvungen att ha nikotin så jag begav mig direkt till närmaste apotek. Där handlade jag en inhalator, nikotintuggummin och nikotinplåster för 950 kr. Nu mår jag bättre. Men det är fortfarande någonting som saknas.

Benke ringde på eftermiddagen och frågade hur det gick för mig. Han berättade att grabbarna ska ut på fredag och undrade om jag skulle med. Jag tackade självklart ja.

Resten av dagen har jag spelat plockepinn med Mats Sundin. Nu vart ni förvånade va? Jag kände mig lite ensam på eftermiddagen så jag låssades att jag var Mats Sundin och spelade plockepinn mot mig själv. Det gick riktigt bra, jag vann varenda gång. Lena kom hem från jobbet klockan fem och var förbannad över att jag inte gjort någonting när jag varit hemma hela dagen. Jag bad henna hålla käften och så blev det ett himla liv.

Er,
Håkan Larsson

Dag 5.
14:e september 2001

***********************************

Jag var hemma ifrån jobbet i dag också. Det är lika bra när man redan har varit hemma en dag. Jag har sovit i princip hela dagen förutom när jag har intagit nikotin. Jag måste nog åka till apoteket i morgon igen, det börjar sina i nikotinlagret. När ska detta röksug gå över? Jag tror att jag blir galen snart!

I kväll ska jag ut och dricka pilsner med grabbarna. Lena kom hem på eftermiddagen och sa att vi skulle till hennes mamma i kväll. Jag förklarade att jag inte kunde eftersom jag ska ut med grabbarna. Då vart hon förståss förbannad och började skrika och gapa. Tydligen så var det så att hennes mamma fyller 70 år idag och jag hade enligt henne lovat att följa med. Det kan jag säga er att jag aldrig har gjort. Det är någonting som hon har hittat på för att få en anledning att skrika. Jag ska nog slänga ut den menskossan snart. Börjar bli trött på henne. Jag menar har jag lovat att gå ut med grabbarna så kan man inte bara åka till hennes feta sura morsa istället. Då skulle de tro att jag är helt dum i huvet!

Er,
Håkan Larsson

Dag 6.
15:e september 2001

***********************************

"One wild night"

-John Bon Jovi

En mer utförlig beskrivning kommer i morgon om jag forfarande lever då.

Er,
Håkan Larsson

Dag 7.
16:e september 2001

***********************************

Här följer en redogörelse av händelserna från och med fredag klockan 20.00 fram tills nu. Jag var för bakfull för att skriva det i går.

Jag och grabbarna var som bekant ute och slirade i fredags. Vi var på ett av stans stora dansställen. Jag skriver inte namnet på det med tanke på att risken finns att någon av de som jobbar där kan läsa detta och det skulle sätta mig i en jobbig situation. Kvällen började lugnt med att vi hängde vid baren och drack öl. Som ni vet har jag slutat röka. När man som rökare går på krogen så röker man konstant. När man har slutat att röka, som jag, så blir man väldigt röksugen men eftersom man inte röker så måste man sysselsätta sig med någonting annat. Oftast blir denna syssla att dricka.

Personligen så kommer jag inte ihåg detta så resterande händelser har jag fått återberättade för mig.

Fram emot elva var jag kraftigt berusad. Ett par riktiga pumor hade kommit fram till baren för att handla och jag hade inlett en konversation med dem. Enligt personen som berättade det för mig hade det inte gått något vidare bra, fast jag själv är helt säker på att det gjorde det. Jag började göra närmanden mot dem. Då visade det sig att de hade sällskap med sig i form av två män. De vart irriterade över att jag hängde på deras fruar och hotade med att ge mig stryk. Jag har tidigare nämnt att jag har känt mig grinig och lättretad sedan jag slutade röka. Kaos utbröt, folk vevade och sparkade, stolar och flaskor flög och kvinnorna skrek.

Efter detta hade jag försvunnit från scenen. Klockan halv sex på morgonen hittade jag mig själv liggandes i en rabatt på en bakgård. Jag blödde och det var spyor över allt. Jag stapplade hemåt och sedan dess har jag legat i sängen med en mördande huvudvärk.

Lena har inte varit hemma och har inte hört av sig. Skönt! Jag mår så dåligt! Måste röka... får inte...

Er,
Håkan Larsson

Dag 8.
17:e september 2001

***********************************

Inte rökt på en hel vecka! Åh, jag är så röksugen! Nej, jag får inte röka! Inte rökt på en hel vecka! Åh, jag är så röksugen! Nej, jag får inte röka! Inte rökt på en hel vecka! Åh, jag är så röksugen! Nej, jag får inte röka!

I dag ringde de från jobbet och undrade vart jag var. Jag svarade att jag har tagit semester och åkt till Sydamerika för att röka. De undrade om jag mådde riktigt bra och jag svarade att det gjorde jag minsann.

Inte rökt på en hel vecka! Åh, jag är så röksugen! Nej, jag får inte röka! Inte rökt på en hel vecka! Åh, jag är så röksugen! Nej, jag får inte röka! Inte rökt på en hel vecka! Åh, jag är så röksugen! Nej, jag får inte röka!

Lena har inte synts till än, jag undrar vart hon håller hus.

Er,
Håkan Larsson

Dag 9.
18:e september 2001

***********************************

HAHA!

Jag har kommit på en lösning! Jag har kommit på hur jag ska bli av med mitt röksug utan att röka, snusa eller använda nikotin på andra sätt. Jag ska börja knarka! Att det inte är någon som har tänkt på det tidigare. Jag kommer säkert att bli tilldelad fina priser för min briljanta sluta-röka-metod.

Nu måste jag bara ha tag på knark och jag vet precis vem jag ska fråga. Det är en skum typ som bor ett par trappuppgångar bort. Alla säger att han säljer knark.

Jag är så glad äntligen ska jag bli av med mitt begär!

Lena ringde i dag. Hon bor hos en väninna för hon tycker att jag har bettet mig som ett svin den senaste tiden. Hon undrade om jag ville träffas och diskutera våra problem. Det vill jag egentligen inte men jag sa att hon kan komma hem i morgon och prata. Oj, vad förvånad hon kommer att bli när hon ser vad jag har gjort!

Er,
Håkan Larsson

Dag 10.
19:e september 2001

***********************************

Just nu sitter jag och väntar på att Lena ska dyka upp. Jag har rakat mig extra noga och klätt mig fint. Det gäller att se respektabel ut när man får fint besök. Hon borde dyka upp snart.

Tidigare i dag var jag nere hos Risto (som jag fick reda på att han heter) som bor ett par trappuppgångar bort. Jag förklarade för honom att jag ville köpa knark. Först såg han misstänksam ut men sen började girigheten lysa i hans små, gropiga ögonhålor. Han släppte in mig och jag förklarade att jag var nybörjarknarkare och undrade om han hade någonting att rekommendera. Risto förklarade att det var bäst att jag köpte lite olika sorter för att prova vad jag tyckte var bäst för just mig. Jag köpte lite olika piller och pulver av honom. Jag tänker vänta med sprutor ett tag och att röka på är ju inte att tänka på.

Jag provade lite pulver med en gång. Det funkade utmärkt. Jag har varit väldigt pigg och kry och jag har knappt tänk på att röka. Jag funderar till och med att gå till jobbet imorgon. Chefen ringde föresten i dag igen och frågade vad jag höll på med. Jag svarade att jag satt hemma och sniffade damm. Chefen undrade om jag ville sjukskriva mig eller om han bara skulle ge mig sparken.

Nu hör jag steg i trapphuset. Det måste vara Lena som kommer. Jag återkommer imorgon med en rapport om hur mötet gick.

Er,
Håkan Larsson

Dag 12.
21:e september 2001

***********************************

Jag är bara hemma som snabbast. Ni undrar säkert varför jag inte skrev någonting igår. Jag ska förklara, det har varit det värsta dygnet i hela mitt liv tror jag.

Jag hörde steg i trappen och trodde det var Lena. Men ingen ringde på så jag öppnade dörren. Där utanför stod Risto (knarkaren ett par trappuppgångar bort) och såg uppjagad ut. Innan jag han tänka hade han trängt sig in i min lägenhet. Han förklarade att polisen jagade honom och att han behövde gömma sig. Jag gav honom ett par piller för att han skulle lugna ner sig, jag tog även ett par själv.

Då ringde det på dörren. Vem kunde det nu vara? Risto sprang in på toan och låste. Jag öppnade dörren. Där utanför stod två poliser. De stirrade storögt på mig när jag öppnade dörren sminkad, med rakat huvud och iklädd en av min sambo Lenas klänningar (jag sa ju att jag gjort mig fin). Jag antar att de fattade misstankar mot mig och de trängde sig på och började leta. De hittade bland annat massa knark på köksbordet och Risto inne på toaletten. De fick slå in dörren för han vägrade öppna. De satte handbojor på oss båda och släpade ut oss.

När vi kom ut ur porten till huset kom Lena gåendes. När hon fick syn på polisen och mig sminkad, med rakat huvud och iklädd en av hennes klänningar så vart hon alldeles hysterisk. En av poliserna vart tvungna att försöka lugna ner henne. Jag tog min chans och sprang. Jag lyckades undkomma dem och nu sitter jag här ett dygn senare. Jag har packat en väska och hämtat mitt pass. Jag tänker sticka till Sydamerika.

En sak till: jag har börjat röka igen. Det känns bra. Jag skulle aldrig ha slutat! Jag måste sticka nu, jag är inte säker här. Jag återkommer när jag är i Sydamerika.

Er,
Håkan Larsson

Dag 13.
22:e september 2001

***********************************

Jag gjorde det! Jag lyckades ta mig ut ifrån landet. Just nu sitter jag på ett internetcafé någonstans i Colombia. Vart det bär av härifrån vet jag ej och även om jag viste det så skulle jag inte skriva det här eftersom risken finns att polisen kan läsa det här och spåra mig. Jag är trotts allt på flykt ifrån lagen och det är så mitt liv kommer att se ut framöver.

En sak kan jag säga er: Sedan jag har börjat röka igen har jag insett hur dumt jag har bettet mig de senaste veckorna. Nu känner jag mig hel igen och jag accepterar att jag är en rökare. Visst, jag kommer att dö 5-10 år i förtid men bryr jag mig om det? Nej!

Ta ett råd från mig: Börja aldrig röka och om ni nu gör det, sluta för guds skull inte.

Detta är det sista ni kommer att höra ifrån mig. Hoppas ni har det trevlig hemma i Sverige nu ska jag ner till stranden och bada.

Er,
Håkan Larsson

Tillbaka