Nytt jobb

Om man varit arbetslös länge så känns det både trevligt och jobbigt när man väl får jobb igen. Ekonomisk trygghet och sånt är väl bra, men fritiden krymper drastiskt. Fast om man under en längre tid inte haft något annat än fritid så spelar det kanske inte så stor roll.
Det här är berättelsen om någon, som äntligen fått ny anställning efter lång tids arbetslöshet.

Någon visste inte riktigt hur han skulle förhålla sig till det nya jobbet, visst verkade det bra och så. Lönen var hög, och förmånerna många, men arbetstiden! Den verkade allt annat än trevlig. Jour tjugofyra timmar per dag, ganska tröttsamt. När skulle han få tid att spela poker med grabbarna? Eller utöva sin stora hobby, maskodling? Nåja, det skulle säkert gå att diskutera det där med arbetstiden, det kunde väl inte bara vara han som jobbade på företaget, så stort arbetsområde som de hade. "Tjänstefordon", han smakade på ordet. Hmmmmm, undra vad det kan bli. En ny Audi kanske? Helst ville han ha en BMW, men det var nog att önska för mycket. Han har öppnat pärleporten ljöd från hans byxficka, och väckte honom ur tankarna.
- Ja det är någon.
- Tjena, det är chefen, jag tänkte att vi skulle snacka lite om dina arbetsuppgifter.

Chefen förklarade att han skulle börja klockan åtta morgonen därpå. Han skulle få arbetskläder också. Någon slags svart overall med huva. Det lät lite konstigt, men det kanske var skyddskläder eller nåt liknande. Vidare fick han veta att tjänstefordonet gick att hämta på en viss adress, dit han genast begav sig. Skymmningsgatan, där hade han aldrig varit tidigare. Han hade ingen aning om att den fanns över huvud taget, men där var den ju! En liten mörk gränd mellan två gamla kåkar. Han letade efter en bil, men det enda som fanns var en lång sliten stav. Typiskt! Han visste inte riktigt varför, men han tog med sig staven och ställde den hemma i hallen.
Under natten ansattes han av märkliga drömmar. Stora böljande fält under en röd himmel, dov musik, stora flammande eldar som svedde bort hans ansikte. Han vaknade likblek och kallsvettig. Klockan visade på 07.45, det var dags att ge sig iväg på premiäruppdraget.

Han visste fortfarande inte riktigt vad som förväntades av honom, men chefen hade sagt att han skulle till ålderdomshemmet Skatan. Kanske var det nattvaktmästare, eller något liknande han var? Staven tog han med sig. Vad skulle han ha den till egentligen? Framme vid ålderdomshemmet försökte han fråga personalen vad han skulle göra, men ingen låtsades om honom. Det var som om de inte såg honom. Vad tyst det var. Han gick upp en trappa och såg hur det lyste från ett av rummen, ett mystiskt dimmigt ljus. Det var väldigt vad dragigt det är här, tänkte han och steg in i rummet. Det kändes som tiden stod stilla. I sängen låg en gammal kvinna med hela livet ristat i ansiktet, hon log mot honom utan att se. Andetagen kom stötvis och han insåg att hon inte hade långt kvar i detta livet.
Vad gör jag här? Vad är meningen? Någon ville helst av allt vända och springa därifrån, men han kunde inte. Han stod som fastvuxen i golvet. Kvinnan i sängen vände huvudet mot honom och öppnade sakta sina blinda ögon, gråa och oseende. Hon försökte säga något, men det blev bara en darrning runt munnen. När hennes hand slappt föll ner mot täcket, vände sig någon mot spegeln på väggen. Hans blod frös, och det svartnade för ögonen. Spegelbilden visade en svartklädd figur där kraniet lyste vitt under huvans kant, upptill på staven han hade i handen hade ett långt lieblad växt fram. Allt var stilla, bara vinden susade genom träden utanför.

Skriven av Malin Engström.

Tillbaka