Det här är historien om den lilla pojken Johan som som är en mycket annorlunda pojke. Johan brukar nämligen se saker som ingen annan ser. Tex. stora gröna monster med stora tänder. Detta lilla fenomen brukar försätta Johan i en del underliga situationer eftersom Johan inte tycker om dessa igentligen ganska trevliga (gröna) monster.

En gång när Johan skulle cyckla in till stan så ramlade stackars Johan med cyckeln och flög in i ett träd. Efter ett tag så hade Johans hjärna fattat vad som hände och han reste sig upp. Därefter så fortsatte den förvirrade pojken sin färd mot stan lite mer vimsig än vanligt. Efter ett tag så såg Johan en konstig grönlila övervuxen kanin som hade vissa likheter med en noshörning (tex. horn...) vandra upp på vägen. "hej" sa Johan. Den ohyfsade kaninen bara fortsatte över vägen in i skogen igen. Johan tittade förvånat efter kaninen (med horn) och undrade varför han inte hälsade. Efter att ha funderat på det i ca tre timmar så fortsatte lilla Johan mot det stora staden. Eftersom Johan hade bråttom så beslöt det lilla puckot att ta den snabba vägen. Motorvägen. Johan vart genast fachinerad av den otroliga fart som bilarna håller. För att kunna hålla samma fart som bilarna beslöt sig Johan sig för att springa på väggrenen. När inte det fungerade så kom han på att man kanske ska springa på samma ställe som bilarna. Dunk, sa det när lastbilen krossade alla ben i Johans stackars kropp. När Johan hade kvicknat till efter smällen så uptäckte han att han låg i ett dike och hade ont. Det tyckte han inte om. Han stälde sig upp och såg sig omkring. Det hade blivit kväll och Johan bestämde sig för att gå hem igen. Så han hoppade upp på den runda giraffen som stod och blåste såpbubblor brevid honom. Efter en lång konversation där bland annat vägbeskrivning togs upp så red Johan in i solnedgången på sin nya vän, den rosa giraffen.Det här är historien om den lilla pojken Johan som som är en mycket annorlunda pojke. Johan brukar nämligen se saker som ingen annan ser. Tex. stora gröna monster med stora tänder. Detta lilla fenomen brukar försätta Johan i en del underliga situationer eftersom Johan inte tycker om dessa igentligen ganska trevliga (gröna) monster. En gång när Johan skulle cyckla in till stan så ramlade stackars Johan med cyckeln och flög in i ett träd. Efter ett tag så hade Johans hjärna fattat vad som hände och han reste sig upp. Därefter så fortsatte den förvirrade pojken sin färd mot stan lite mer vimsig än vanligt. Efter ett tag så såg Johan en konstig grönlila övervuxen kanin som hade vissa likheter med en noshörning (tex. horn...) vandra upp på vägen. "hej" sa Johan. Den ohyfsade kaninen bara fortsatte över vägen in i skogen igen. Johan tittade förvånat efter kaninen (med horn) och undrade varför han inte hälsade. Efter att ha funderat på det i ca tre timmar så fortsatte lilla Johan mot det stora staden. Eftersom Johan hade bråttom så beslöt det lilla puckot att ta den snabba vägen. Motorvägen. Johan vart genast fachinerad av den otroliga fart som bilarna håller. För att kunna hålla samma fart som bilarna beslöt sig Johan sig för att springa på väggrenen. När inte det fungerade så kom han på att man kanske ska springa på samma ställe som bilarna. Dunk, sa det när lastbilen krossade alla ben i Johans stackars kropp. När Johan hade kvicknat till efter smällen så uptäckte han att han låg i ett dike och hade ont. Det tyckte han inte om. Han stälde sig upp och såg sig omkring. Det hade blivit kväll och Johan bestämde sig för att gå hem igen. Så han hoppade upp på den runda giraffen som stod och blåste såpbubblor brevid honom. Efter en lång konversation där bland annat vägbeskrivning togs upp så red Johan in i solnedgången på sin nya vän, den rosa giraffen.